Eftersom jag komponerar alla mina historier själv kan både jag och lyssnarna vara säkra på att ingen annan har framfört samma berättelse.
Jag inser förstås värdet med gamla sagor och myter – de är världslitteraturens källflöden – men hittills har de inte lockat mig som berättare. Jag har haft fullt upp med att gestalta den värld jag själv lever i.
På samma sätt som jag har stor tilltro till mina egna erfarenheter så vet jag att varje människa, till exempel du som läser den här texten, bär på en mängd intressanta minnen som är värda att framföra inför publik. Eller att berätta skriftligt för den delen, men skrivandets hantverk är svårare än att berätta muntligt.
Fördelen med att utgå från sig själv när man berättar är att ingen behöver haka upp sig på detaljerna – de går ju inte kontrollera – eller om det verkligen har inträffat. Allt är sant så länge samspelet mellan lyssnare och berättare fungerar. När du förmedlar en äkta känsla och själv reser med i din egen story, kan du berätta om vilka otroliga händelser som helst. Författaren Fritiof Nilsson Piraten formulerade det så här:
”Det finns ingenting som inte har hänt, men mycket som inte har berättats.”
Under senare år har jag utvidgat min repertoar genom berätta om folk jag aldrig har träffat, inte minst ur min egen släkt, och om historiska gestalter. Det är ett sätt att utforska min bakgrund och att göra morfar eller farfar levande igen. För att inte tala om figurer ur världshistorien, kända eller okända. Även om det skrivits tjocka böcker om Sitting Bull, påven Leo X, president Andrew Jackson, drottning Kristina eller Cleopatra, så finns det alltid en ny infallsvinkel att presentera. Här nedan följer ett urval mina muntliga berättelser.
|Tillbaka|sjukvårdshistorier|
barndomsminnen |
kärlek|
spökhistorier|,
idrott och barnuppfostran|,
historiska berättelser| och
släktporträtt samt övriga livshistorier..|