Presentation
Jag är född 1952 och uppvuxen i Härnösand. Utbildade mig till sjuksköterska i Umeå och hamnade så småningom i Stockholm. Som sjuksköterska har jag arbetat både inom akutsjukvård, narkomanvård och äldrevård. Jag har även prövat på helt andra yrken; sopåkare, lagerarbetare, diskare m.m. Debuterade som författare 1992 med dokumentärromanen Svalan mot Höken. Året därpå kom en novellsamling med motiv från sjukvården: Akutens Drottning. Samma motiv - arbete och kärlek på ett sjukhus - har jag också i romanen Jessika (1997).
Jag betraktar mig som arbetarförfattare. Där har jag min ideologiska hemvist och jag strävar efter att beskriva samhället och människorna ur ett underifrånperspektiv Föreningen Arbetarskrivare, som jag var med och bildade1990 ligger mig varmt om hjärtat.
Vid sidan om bokskrivandet har jag varit redaktör för tidskriften Narkotikafrågan 1991-1999. Jag har också publicerat en lång rad skrifter om narkotikaproblemen. Som skribent inom det ämnesområdet har jag fått Svenska Carnegie Institutets journalistpris år 1992. 1999 fick jag en liknande utmärkelse från Svenska Läkarsällskapets sektion för Beroendemedicin.
Hösten 2010 gav jag ut en ny bok om cannabis: Marijuana och frihet, där jag varvar reportage från fem länder (Uganda, Hollanda, USA, Danmark och Sverige) och fakta.
Jag är gärna och ofta ute och föreläser om narkotika och narkotikapolitik på skolor, i föreningar och i många andra sammanhang.
Även i det skönlitterära skrivandet är droger ett vanligt tema. Romanen Pulver (2000) handlar om unga missbrukare i Stockholm. En fristående fortsättning är Flödder (2006). Bägge böckerna utspelar sig i mina egna hemtrakter i de södra förorterna. Flera av de personer jag skriver om skulle jag inte vilja möta i verkliga livet, men jag känner stark sympati för min unge huvudperson i Flödder, Henrik ”Giraffen” Jacobsson.
Nästa bok har en helt annan huvudpersonen. Kallet, döden, kärleken handlar om min mamma Karin och hennes liv som sjuksköterska på 30- och 40-talet. Den bygger på många och långa intervjuer, både med mamma och hennes jämnåriga kollegor.
Att skriva om sina egna rötter är viktigt. Särskilt om man är ”en helt vanlig” person. Därför är jag engagerad i Föreningen Liv i Sverige som vill främja det självbiografiska berättandet. Det har i sin tur lett fram till ett intresse för muntligt berättande. Jag uppträder numera professionellt med egna historier på berättarfestivaler, i skolor och på bibliotek. Jag brukar också vara ordfördelare påberättarkaféer. En verksamhet som författaren Göran Palm startade 1985 och som pågår fortfarande, numera på Timmermansgården på Södermalm.(Se mitt kalendarium) Göran och jag har tillsammans skrivit en liten pocketbok i ämnet: Berättarkafé - allt du behöver veta. En verksamhet som jag gärna ägnar mig åt är att leda skrivarkurser och berättarkurser. Återkommande uppdrag är bland annat sommarkursen ”Skriv ditt liv” på Åsa folkhögskola utanför Katrineholm. Våren 2007 blev jag svensk mästare i muntligt berättande, det som kallas Berättarslam. 2011 lyckades jag vinna för andra gången. 2008 vann jag det första nordiska mästerskapet i denna gren.
Epost: pelle.olsson52@comhem.se, +46 (0)891 48 63, mobil 076-212 67 89, Stamgatan 8, S-125 74 Älvsjö, Sverige
Sedan början på nittiotalet har jag regelbundet rest runt i Europa, och i Sverige, för att skriva om narkotikasituationen. Det har resulterat i fyra reportageböcker: Tre dog, en blev galen, handlar om Holland, Vakna, Wolfgang! om Tyskland, Smack City, om Storbritannien och Det djupaste hålet, som är ett narkotikareportage från Schweiz. Bokserien avslutades med debattskriften Blåljus över Europa i vilken jag konstaterar att det inte fungerar att släppa narkotikan helt eller delvis fri. Narkotikaliberalismen är en idé från samhällseliten och saknar i grunden en folklig förankring.
I min reportagebok Stenad, undersöker jag cannabissituationen i Europa och i Nya Zeeland. 
Under senare år har jag gjort reportageresor till Afghanistan, Moldavien, Vitryssland och Ryssland. De erfarenheterna leder hösten 2007 fram till boken Opium, heroin, subutex – ett globalt reportage. Sedan dess har jag fortsatt med nya upptäcktsresor om narkotika till Italien, USA, Holland (återbesök), Polen, Danmark, Grekland samt i december 2009 till Uganda.